Så drog debatten om ”Happy Happy -en bok om skilsmässa” igång. Sanna Lundell skriver i en krönika i Aftonbladet angående vår bok

”Tvärtom tycker jag att separationer har normaliserats så till den milda grad att det för nästan alla mina vänner som befinner sig i det tungrodda så kallade småbarnsträsket ­talar om varannanvecka-livet som en hägrande skatt.
Separationer framställs nu för tiden medialt, litterärt och filmiskt oftast som en winwin-lösning för både ­henne, ­honom och inte minst barnen.”

Hm. Uppenbarligen lever vi i olika världar. Vet inte varifrån Sanna Lundell fått intrycket att den allmänna bilden av skilsmässa framställs som en ”winwin lösning”, det är ju precis tvärtom. Alla berättelser om skilsmässa handlar om tragik, sorg, skuld. Hela vokabulären kring skilsmässa är fylld av ord som ”förhållandet kraschade”, ”gick sönder”, ”dog”. Ord som snarare får en att tänka på en trafikolycka än en skilsmässa. Det är därför vi ville göra en bok som gav en mer nyanserad bild av skilsmässa som något som inte entydigt är sorgligt. Att också våga prata om glädjen som kan komma ur en skilsmässa. Men det är uppenbarligen väldigt provocerande för vissa. Och fortsättning på debatten lär följa, var så säkra.

Nu tror jag i och för sig inte att Sanna Lundell har läst vår bok, för skulle hon gjort det skulle hon sett att som en röd tråd genom nästan alla texter går just skulden gentemot barnen. Det är något som alla brottas med. Det som stör mig är att Sanna Lundell ytterligare spär på denna med sin krönika.

Jag skulle vilja fråga alla som kommer dragandes med ”skulden mot barnen” och mosar in den i ansiktet på alla oss som skilt oss vad de egentligen tycker är alternativet? Ska man fortsätta i en olycklig relation ”för barnens skull”?

Ingen som går igenom en skilsmässa där det finns barn inblandat undgår nog tanken om vad det beslutet kommer innebära för barnen. Men vi blir knappast hjälpta eller stöttade genom att gång på gång bli påminda om detta skuldperspektiv.

Eller som en kvinna skrev till mig apropå Sannas krönika:

”Hej Maria, jag vill tacka dig för den här boken. Jag har levt  i ett långt äktenskap där jag blev misshandlad på olika sätt. Nu har jag äntligen tagit mig ur det. För oss som levt i sådana äktenskap är det en stor tröst att läsa om skilsmässans fördelar eftersom vi liksom alla andra kvinnor som skiljer sig brottas med den ständiga sorgern över att vara ifrån barnen. När olika kändiskvinnor går ut och skriver om att det är fel att vara glad efter en skilsmässa så tänker de inte på att de också  påverkar kvinnor som lever i misshandelsförhållanden. Att ta sig ur ett destruktivt förhållande är svårt nog som det är. Vi behöver inte få salt strödda i såren av olika kändiskvinnor som talar sig varma om de stackars barnen och föräldrarnas egocentrism.
Så tack snälla ni för den här boken!”

Jag håller helt med henne.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *