Det är många som frågat vad vi ska göra, hur man ska börja. En väldigt klok och smart början är att teckna en prenumeration på Feministiskt Perspektiv: http://feministisktperspektiv.se/
De berättar om sånt som inte mainstreammedia tar upp! En annan bra idé är att gå och köpa Magnus Lintons fantastiska och viktiga bok ”De hatade”. Bokförlaget Atlas.
Peppra med argument, vidga hjärnan = Förändring!

Kärlek och revolutionära kyssar till er alla

Länk till Feministiskt perspektiv hittar ni HÄR

”Frågan är inte om denna aggressiva, hatiska ton påverkar oss utan hur den påverkar oss. Hur den avtrubbar oss alla. Hur den förflyttar gränserna ytterligare. Hatets närvaro, även om det ”bara” skulle existera på nätet, gör att vi alla genomgår en normaliseringsprocess likt den som misshandlade kvinnor genomgår. Till slut blir våldet ett vardagligt inslag som man gradvis vänjer sig vid. Gränserna förskjuts.”

Läs mer HÄR och gå genast och införskaffa Magnus Lintons lysande och viktiga bok De hatade, (bokförlaget Atlas)

Du kanske tror att du vill se Babel för att världskändisarna Jonathan Franzen och Umberto Eco medverkar, men nej, nej NEJ! Du vill såklart se mig poesidebutera i min starka, berörande dikt med titeln Ångest. Här, Babel 20:e oktober.

”När Kalle blir biten av en psykiskt sjuk schäfer svimmar han och försätts i ett drömtillstånd. Under en timslång minut möter han en hund som verkligen försöker kommunicera.
Kalle tvingas att rekapitulera sina misslyckade dejter och osunda kärleksförhållanden, för att försöka förstå vad det är schäfrar har som mänskliga hannar saknar.”

Sex tisdagar framöver! Gå, gå, gå eller ännu bättre: spring!

Läs mer och boka biljetter HÄR!

I onsdagens debatt på ABF sa Pernilla Glaser (en av medförfattarna i vår antologi) en otroligt klok grej angående detta: Det verkar som att ”kärnfamilj” blivit ett slags lösenord som per automatik skyddar dig från all slags kritik. Så fort du lever i kärnfamilj omges du av en slags normalitets-norm som gör att du slipper bli ifrågasatt. I samma sekund du däremot bryter mot detta genom att tex skilja dig så är det som om dörren står vidöppen för allmänhetens och omgivningens ifrågasättande. Då kan du förvänta dig frågor á la Hanne Kjöller: ”Å, hur mår barnen?”. Det är knappast någon som ställer den frågan bara sådär när de träffar någon som lever i kärnfamilj -trots att familjen är den farligaste platsen för kvinnor och barn att vara på enligt all statistik om våld, övergrepp m.m. Som om det faktum att en mamma och pappa fortfarande lever ihop automatiskt  skulle innebära att de barnen mår bättre. Helt absurt egentligen.

Well, må du ha en trevlig helg Hanne! Hoppas du hinner andas lugnt och fint. Jag tror du behöver det.

Utdrag ur artikeln här:

”Ett återkommande tema bland kritikerna har varit ett ifrågasättande av vårt moderskap, att vi inte framstått som tillräckligt skuldtyngda gentemot våra barn när vi beskrivit vår glädje över skilsmässan. Det är en effektiv och väl beprövad strategi att angripa kvinnor för deras dåliga moderskap så fort de hävdar åsikter eller längtan som inte inkluderar kärnfamiljen.

I dag är det 2011 och det har varit möjligt för kvinnor att skilja sig utan särskild anledning sedan 1915. Ändå ser vi i kritiken kring ”Happy, happy” att moderskapet fortfarande är tyngt med ett helt annat slags skuldbagage än faderskapet. Desto viktigare att lyfta fram detta i ljuset och granska och analysera varför det fortfarande är så olika för män och kvinnor.”

Hör allt ni inte vill höra, fråga om det som skaver och bränner i era bultande hjärtan!

Plats: ABF huset, Sveav 41

Tid: Onsdag 28/9 kl 18

Vi ses där!

Igår var recensionsdagen för Happy Happy. Vanligtvis brukar jag hata recensioner; det är läskigt att andra människor ska bedöma och nagelfara det du suttit och slitit och kämpat med i åratal. En bok är sällan perfekt och ofta finns massa saker man hade kunnat förbättra, men grejen med recensioner är ju att du får den där kritiken när boken redan är tryckt och färdig. Därför känns det så otroligt hopplöst och okonstruktivt. Kritiken kan vara helt relevant men det är ju ändå försent, och då blir effekten bara destruktiv. Därför brukar jag inte läsa recensioner och helt ogenerat förbli lyckligt ovetande. För att orka uppbåda allt mod och all kraft och sätta dig ner framför datorn och börja skriva på en ny bok. Som kommer innehålla nya prolem och nya brister…Well, med denna långa utläggning ville jag säga att känslan är en helt annorlunda när du medverkat/redaktörat en antologi. Om den dessutom heter Happy Happy -en bok om skilsmässa och redan väckt galna, arga reaktioner så känns recensionerna som varm choklad en kall vinterdag. Förutom några mycket ilskna i Aftonbladet och Expressen -otroligt intressanta eftersom de säger så mycket om det politiska klimatet vi lever i idag närd det gäller de här frågorna- så verkar de flesta andra vara betydligt mer positiva. Länkar några här för er som vill läsa mer!

Dagens Nyheter 8/9

Svenska Dagbladet 8/9

Nerikes Allehanda 8/9

Sydsvenskan 8/9

Helsingborgs Dagblad 8/9

Expressen 8/9

Aftonbladet 8/9

Det finns en hel del material till en skrattfest i hennes text men mitt personliga favoritcitat  är nog detta: En skilsmässa är att bryta ett löfte. Det är vad det handlar om.

Hallå Natalia, 1800-talet ringde och ville ha dig tillbaka!