Ett smakprov kan ni se här: Shit snubbar say to feminister

Apropå att ta plats (den förbjudna) :

För alla som inte läst slutsvaret i DN finns möjligheten här och nu: I tystnaden vilar förnekelsen av orättvisorna. Om ni av någon händelse inte läste ursprungsartikeln så finns den HÄR: Att bli politiskt deprimerad DN 8 feb

God läsning och Glad påsk!

TACK underbaraste Hallongrottan för världens finaste Hallongala!

Motiveringen löd såhär: ”Med darr på läppen, tårar i ögonen och facklor i händerna stod de där och skanderade ”för barnens bästa, för barnens bästa”. Inga kvinnor, vare sig de har barn eller inte, ska minsann få skilja sig i Sverige 2011 och bli glada! Må bättre, uppskatta saker som delad vårdnad, skaffa nya vänner och återuppta vänskaper eller börja med nya hobbies. Nej, nej, nej! Så fel de tänkt, så fel det blev! Eller? Före Happy Happy kunde en annan gå och tro att skilsmässor inte var minerad mark, eftersom var och varannan ändå skiljer sig -men icke! Reaktionerna lät inte vänta på sig och vi stod glosögda och undrade vad de bråkade om egentligen. För en fantastiskt befriande, peppande bok att hämta styrka ur för dem som har skiljt sig, vill skilja sig eller faktiskt aldrig gift sig. Att stå i den blåsten som nådde orkanstyrka redan innan boken kommit ut är inget annat än beundransvärt -därför går priset Årets Oj, vad arga de blev! till Happy Happy -en bok om skilsmässa.”

Det är många som frågat vad vi ska göra, hur man ska börja. En väldigt klok och smart början är att teckna en prenumeration på Feministiskt Perspektiv: http://feministisktperspektiv.se/
De berättar om sånt som inte mainstreammedia tar upp! En annan bra idé är att gå och köpa Magnus Lintons fantastiska och viktiga bok ”De hatade”. Bokförlaget Atlas.
Peppra med argument, vidga hjärnan = Förändring!

Kärlek och revolutionära kyssar till er alla

Länk till Feministiskt perspektiv hittar ni HÄR

”Frågan är inte om denna aggressiva, hatiska ton påverkar oss utan hur den påverkar oss. Hur den avtrubbar oss alla. Hur den förflyttar gränserna ytterligare. Hatets närvaro, även om det ”bara” skulle existera på nätet, gör att vi alla genomgår en normaliseringsprocess likt den som misshandlade kvinnor genomgår. Till slut blir våldet ett vardagligt inslag som man gradvis vänjer sig vid. Gränserna förskjuts.”

Läs mer HÄR och gå genast och införskaffa Magnus Lintons lysande och viktiga bok De hatade, (bokförlaget Atlas)

Du kanske tror att du vill se Babel för att världskändisarna Jonathan Franzen och Umberto Eco medverkar, men nej, nej NEJ! Du vill såklart se mig poesidebutera i min starka, berörande dikt med titeln Ångest. Här, Babel 20:e oktober.

”När Kalle blir biten av en psykiskt sjuk schäfer svimmar han och försätts i ett drömtillstånd. Under en timslång minut möter han en hund som verkligen försöker kommunicera.
Kalle tvingas att rekapitulera sina misslyckade dejter och osunda kärleksförhållanden, för att försöka förstå vad det är schäfrar har som mänskliga hannar saknar.”

Sex tisdagar framöver! Gå, gå, gå eller ännu bättre: spring!

Läs mer och boka biljetter HÄR!

I onsdagens debatt på ABF sa Pernilla Glaser (en av medförfattarna i vår antologi) en otroligt klok grej angående detta: Det verkar som att ”kärnfamilj” blivit ett slags lösenord som per automatik skyddar dig från all slags kritik. Så fort du lever i kärnfamilj omges du av en slags normalitets-norm som gör att du slipper bli ifrågasatt. I samma sekund du däremot bryter mot detta genom att tex skilja dig så är det som om dörren står vidöppen för allmänhetens och omgivningens ifrågasättande. Då kan du förvänta dig frågor á la Hanne Kjöller: ”Å, hur mår barnen?”. Det är knappast någon som ställer den frågan bara sådär när de träffar någon som lever i kärnfamilj -trots att familjen är den farligaste platsen för kvinnor och barn att vara på enligt all statistik om våld, övergrepp m.m. Som om det faktum att en mamma och pappa fortfarande lever ihop automatiskt  skulle innebära att de barnen mår bättre. Helt absurt egentligen.

Well, må du ha en trevlig helg Hanne! Hoppas du hinner andas lugnt och fint. Jag tror du behöver det.

Utdrag ur artikeln här:

”Ett återkommande tema bland kritikerna har varit ett ifrågasättande av vårt moderskap, att vi inte framstått som tillräckligt skuldtyngda gentemot våra barn när vi beskrivit vår glädje över skilsmässan. Det är en effektiv och väl beprövad strategi att angripa kvinnor för deras dåliga moderskap så fort de hävdar åsikter eller längtan som inte inkluderar kärnfamiljen.

I dag är det 2011 och det har varit möjligt för kvinnor att skilja sig utan särskild anledning sedan 1915. Ändå ser vi i kritiken kring ”Happy, happy” att moderskapet fortfarande är tyngt med ett helt annat slags skuldbagage än faderskapet. Desto viktigare att lyfta fram detta i ljuset och granska och analysera varför det fortfarande är så olika för män och kvinnor.”